Blått är vackert. Här är det inte lin utan luktviol som fröjdar ögat.
Linodlarföreningen har flyttat till ny lokal. Den ligger
också i Fransåker nära Odensala inte så långt från den gamla verkstaden. Där
kan olika föreningsmöten hållas, kurser kan genomföras, demonstrationsmaterial
förvaras och, inte minst, de maskiner som underlättar linberedningen har sin
plats där. Det är fråga om stora, tunga maskiner som kräver utrymme. I dag var
jag där och hjälpte till. De nya lokalerna har stor potential och det arbete
som har gjorts hittills lovar gott.
Som medlem i föreningen kan man hyra in sig för att få
använda bråkan, som krossar stjälkarnas vedartade delar, skäkten, som slår bort
de lösa bitarna, och häcklor där man skiljer de längsta och finaste
fibertrådarna från de kortare.
Om man besöker Skansens lindagar sista helgen i augusti kan
man studera hur den här processen gick till innan man skaffade maskiner till
hjälp — inget latmansgöra precis. Linodlarföreningen kommer också att ha ett
stånd där för försäljning av olika linprodukter.
Efter lunch var det dags att så årets lin i föreningens
regi. Vi fick bearbeta åkern och ta bort stora stenar och ogräs. Sedan fick vi
så en viss del spånadslin i rader och en annan del bredsåddes. Fröet myllades
ner grunt och marken vältades. Senare kommer även oljelin som ska användas till
Skansen i augusti att sås. Vi fick lära oss att linet brukar blomma efter cirka
8 veckor och vara färdigt att skörda 3—4 veckor därefter. Håll alltså utkik efter blommande linåkrar i
månadsskiftet juni/juli.
I bakgrunden betade korna med fyra små kalvar på vingliga
ben. Det har varit en dag full av trevliga
intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar