Söndag 19 augusti, Brunmognad?

Syftet med årets linskörd är att föryngra Linodlarföreningens förråd av frösorten Elise. Många kapslar börjar nu anta en brun färgton och när jag kollade fröna inuti började även de bli bruna. Men det är fortfarande många som är entydigt gröna, så jag vågar inte ta dem än. 

En representant från föreningen var här i onsdags och tittade och gav mig goda råd. De flesta stråna står snyggt men en del i mitten har böjts av olika regnskurar.  Jag avvaktar ytterligare några dagar innan jag skördar.

Den 4 augusti lade jag, som jag tidigare beskrivit, 14 knippor av förra årets lin i en vattentunna för vattenrötning. Tisdag den 14 tog jag upp dem, hala och illaluktande, och hängde knipporna till tork över en gren. Sedan jag torkat ett par strån inomhus över natten kunde jag konstatera att det gick lätt att få av veden och att fibern var stark och mycket ljusare än det landrötade linet. Efter några dagars torkning utomhus hänger det nu i garaget för eftertorkning.

I dag, söndag den 19 efter 15 dagar, tog jag upp de 14 knippor som jag lade ut till rötning på gräs den 4 augusti. Nu får de hänga ute på tork under tag några dagar.

Jag har efter hand tagit prover ur olika rötningspartier och samlat dem i en liten bunt. Tänk så olika färger det kan bli!

Måndag 13 augusti, rötningen avbruten

Under de gångna 14 dagarna som linet legat ute till rötning har det regnat ganska ofta. Jag vände det onsdag den 8, och sedan dess har jag tagit in ett par strån om dagen för att pröva rötningen. Stråna ser mörka och ”randiga” ut, men det ska de tydligen göra. I dag ”knäppte” stråna när jag knäckte dem och i toppen på några hittade jag något som ser ut som ”bågar”.

Eftersom jag är livrädd att överröta så bestämde jag mig för att avbryta rötningen av de 44 + 1 först utlagda buntarna.  Nu ligger de för torkning utbredda under tak. Om det visar sig vara underrötat så kan man enligt boken stoppa det i vatten några dagar för en slutomgång.

Något som faktiskt ser vackrare ut är de röda vinbären. Under veckan har det blivit sylt och saft. Årets skörd av röda blev helt fantastisk. Det måste bero på att vi beskar dem rejält och gödslade i våras.

Harklövern som alltid kommer runt regnmätaren tycker jag så mycket om att jag inte kan låta bli att visa den. I Uppsala under den gångna helgen såg vi små mattor av den i Gamla Uppsala, där vi besökte museet och fick en mycket trevlig visning.

De visade bland annat en modell av en mycket gammal vävstol. Jag frågade hur man fick fram skälet, och då visade det sig att de behövde hjälp. De skulle vilja ha någon expert som vävde upp cirka en halvmeter och ordnade väven så den ligger rätt. Om de inte får rätsida på den måste de ta bort den, tydligen. Det vore synd.

Söndag 5 augusti, Vattenrötning

I går, den 4 augusti, lade jag 14 knippor av förra årets lin i en stor tunna och ställde den i solen fylld med vatten. Sedan tog jag in ett par strån av den första bunten jag lade till landrötning den 22, torkade över natten och undersökte i dag på morgonen. Tågan såg fin ut men veden klängde sig envist fast på många ställen. Då är den nog inte klar än.

Sedan lade jag ut de sista 14 knipporna av förra årets lin till vanlig landrötning. På natten kom det 2 mm regn.

Jag har också suttit och försökt göra småprydnader av lin. Det är jättekul. Vi får se om de går att använda.

22 – 30 juli, Rötningen inledd

Nu börjar blomningen på årets lin att avta. Bara enstaka blommor lyser här och där. Jag har tagit bort alla vitblommande plantor så att deras egenskaper inte ska blandas med Elises frön.  Vi har haft en ganska torr och varm period men natten till söndagen kom det 12 välbehövliga millimeter regn. På morgonen hade linet delvis lagt sig ner men det reste sig efter hand i solskenet. Nu ska fröna mogna, i det här fallet till ”brunmognad” för att få bästa kvalitet på fröna. Det brukar ta cirka 4 veckor efter fullblomning. Den inträffade den 10 juli, så om en vecka får jag börja kolla mognaden.

Nu måste vi gå tillbaka till förra årets skörd. Stråna, som jag torkade och repade i höstas, har hängt i garaget över vintern. Det är nu dags att röta. Jag räknar rötmånaden från min namnsdag den 24 juli. Den 22 lade jag ut en knippa för att sedan kunna jämföra med resten.

På söndagen möttes linodlarcirkeln för att rensa i Skansenlinet och rycka spånadslin som bland annat ska användas till att göra prydnader. Dessutom fick vi lägga ut knippen av förra årets skörd för rötning. Det ska ligga på klippt gräs och inte ligga direkt på öppen jord och rötterna ska ordnas i linje. Det är svårt att veta hur länge linet behöver ligga. Man kan räkna med 20 dagar men man måste prova det med jämna mellanrum. Det ska dessutom vändas åtminstone en gång under rötningen.

På måndagen den 30 lade jag ut 44 knippor av mitt eget lin från förra året för rötning. Enligt boken ska linet läggas tunt utbrett på solig plats i gräset som ska vara nyklippt eller nybetat. Det senare avstod jag ifrån, men klippt var det. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun så att det inte blir överrötat för då är det förstört. När man prövar rötningen ska man ta in ett par strån och låta dem torka över natten. Sedan ska man knäcka dem varannan centimeter och kolla om veden lätt lossnar från tågan.

För övrigt är tillgången på bär och svamp mycket tillfredsställande. Barnbarnen Esther och Hannah vakar över skörden.

Även kreaturen här i Roslagen kan se fram mot en vinter med tillgång till favoritfödan torkad på gammaldags sätt av vår granne Rune. ”Hässja” brukade vara ett ord man testades på i rättstavning, men det kanske är utmönstrat i dag eftersom man så sällan ser sådana.