De låga små husen längs kullerstensgatorna i den lilla byn är målade i ljusa pastellfärger. På baksidorna finns det frodiga täppor med fruktträd, potatis, höga tomatplantor och paprika. I nästan varje hus bor det hundar och katter och ibland finns det till och med höns i ett trädgårdsskjul. Mitt i byn ligger en liten kyrka och strax bredvid en damm kantad med pilar och trollhassel. Där åker man skridskor på vintern och fiskar hela året om.
Tillverkad på skördefesten på dagis.
Det finns två specerihandlare och en slakteributik ett par timmar i veckan. I byns utkant reser sig slottet, där byns pensionärer numera har sitt hem. Slottsparken, där man kan se dovhjortar och rovfåglar, är öppen för allmänheten alla dagar. När jag följer barnbarnen till skola och dagis möts vi av vänliga ”Godmorgon” från alla vi möter, ung som gammal. Omkring byn är landskapet mjukt böljande med stora majsfält och vingårdar. Vi befinner oss på det gamla slagfältet Austerlitz där trekejsarslaget ägde rum 2 december 1805. Man kan fortfarande se en kvarglömd kanonkula i väggen på ett hus i parken.
Jag har just kommit hem därifrån efter två intensiva veckor med barnbarnen. För att motivera hela denna utläggning i min lindagbok kan jag rapportera att linodlingen även i Tjeckien har försämrats katastrofalt . Personer jag intervjuade berättade om stora odlingar i mellersta delarna av landet för 60 år sedan. Nu är det länge sedan man såg blommande lin. I grannlandet Österrike fanns det stora odlingar och ett tyg- och linneväveri redan på 1400-talet. 2005 hade Tjeckien en odlingsareal om 6 000 hektar som gav 2 100 ton linfiber (Uppgifter från Skånelin).
