Nu börjar blomningen på årets lin att avta. Bara enstaka
blommor lyser här och där. Jag har tagit bort alla vitblommande plantor så att
deras egenskaper inte ska blandas med Elises frön. Vi har haft en ganska torr och varm period
men natten till söndagen kom det 12 välbehövliga millimeter regn. På morgonen
hade linet delvis lagt sig ner men det reste sig efter hand i solskenet. Nu ska
fröna mogna, i det här fallet till ”brunmognad” för att få bästa kvalitet på
fröna. Det brukar ta cirka 4 veckor efter fullblomning. Den inträffade den 10
juli, så om en vecka får jag börja kolla mognaden.
Nu måste vi gå tillbaka till förra årets skörd. Stråna, som
jag torkade och repade i höstas, har hängt i garaget över vintern. Det är nu
dags att röta. Jag räknar rötmånaden från min namnsdag den 24 juli. Den 22 lade
jag ut en knippa för att sedan kunna jämföra med resten.
På söndagen möttes linodlarcirkeln för att rensa i
Skansenlinet och rycka spånadslin som bland annat ska användas till att göra
prydnader. Dessutom fick vi lägga ut knippen av förra årets skörd för rötning.
Det ska ligga på klippt gräs och inte ligga direkt på öppen jord och rötterna
ska ordnas i linje. Det är svårt att veta hur länge linet behöver ligga. Man
kan räkna med 20 dagar men man måste prova det med jämna mellanrum. Det ska
dessutom vändas åtminstone en gång under rötningen.
På måndagen den 30 lade jag ut 44 knippor av mitt eget lin
från förra året för rötning. Enligt boken ska linet läggas tunt utbrett på
solig plats i gräset som ska vara nyklippt eller nybetat. Det senare avstod jag
ifrån, men klippt var det. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun så att det
inte blir överrötat för då är det förstört. När man prövar rötningen ska man ta
in ett par strån och låta dem torka över natten. Sedan ska man knäcka dem
varannan centimeter och kolla om veden lätt lossnar från tågan.
För övrigt är tillgången på bär och svamp mycket
tillfredsställande. Barnbarnen Esther och Hannah vakar över skörden.
Även kreaturen här i Roslagen kan se fram mot en vinter med
tillgång till favoritfödan torkad på gammaldags sätt av vår granne Rune. ”Hässja” brukade vara ett
ord man testades på i rättstavning, men det kanske är utmönstrat i dag eftersom
man så sällan ser sådana.
Ljuvliga sommarbilder, hässjan som företeelse borde K-märkas! Och en vacker tös mitt i linåkern!
SvaraRadera