Långa, varma dagar har passerat, här på Torpet med alldeles väldigt lite regn. De få millimeter som ändå kommit har gjort att linet vuxit till ansenlig höjd och blommat fint. På morgonen har vi beundrande betraktat de vackert nickande skönheterna. Ett par timmar senare är de borta! Solen tar hårt på dem, men nästa morgon står de där igen med nya krafter. Nu har de vackra blommorna ersatts med mognande kapslar.
Tiden för skörd närmar sig. Jag har varit på föreningens odling och hjälpt till att rycka lin. Man ska inte låta dem stå för länge om det är spånadslin man vill ha. Då kan man ta dem när bladen på den nedersta tredjedelen av stjälken vissnar och faller av. Rötterna är väldigt grunda så det går lätt att få upp dem fast jorden är torr som snus. När man fått en handfull med alla rötter åt samma håll blir det första knippan. Sedan gör man en handfull till, lägger knippena i kors över varandra och binder ihop dem med några tunna linstrån så de formar ett X. De tunna är lättare att böja i den erforderliga knutan. Sedan går det lätt att hänga upp knippena över ett lämpligt staket, gärna under tak, för torkning.
Jag fick också se hur förra årets lin lagts ut till rötning i fina rader, var knippa för sig utbredd direkt på marken. (Av någon anledning kan man inte lägga ut årets lin direkt utan torkning emellan.) Efter någon vecka vänder man på dem så de blir jämnt rötade. Hur länge man ska låta dem ligga är beroende av många faktorer. Nu när det är så torrt händer det nästan inget men när rötmånadsvädret kommer med fukt och regn måste man passa linet och känna på det för att bestämma när det är klart. Det kommer nog att bli den största utmaningen.
Dessutom fick jag tillfälle att studera trevliga prydnader av lin som tillverkats av föreningens medlemmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar