Linet har beslutat sig för att växa och efter senaste
mätningen når det nu upp till cirka 50 cm. Vi har rensat i omgångar, framför
allt plister, målla och snärjmåra. Om allt går enligt reglerna borde blomningen
inträffa om en vecka. Men jag tror inte riktigt på det. Den kalla perioden runt
månadsskiftet maj/juni har nog fördröjt det hela. Vi får se.
I helgen sådde vi sallad och ringblommor på den sista lediga
plätten. Till min stora förvåning såg jag då att morötterna, som jag hade givit
upp hoppet om, plötsligt stack upp. Nu har vi satt bågar och fiberduk över så
att inte morotsflugorna ska få fäste.
Vi lyckades vi också sätta upp ett högt hönsnät runt
grönkålsplanteringen. Förra årets skörd blev totaluppäten av rådjuren. Hoppas
att resultatet blir bättre i år. I jordgubbslandet har jag satt upp en souvenir
från Rügen (en stor, röd nyckelpiga som snurrar i blåsten), där min kör just
varit på en liten mycket lyckad turné (2 fullsatta konserter och en gudstjänst).
Rügen var en väldigt trevlig och vacker ö som verkar ha allt: långgrunda, vita
stränder, massor av cykelvägar, värdshus, bokskogar, blommande vallmo, ett rikt kulturutbud och
vackra byggnader, En semester där rekommenderas varmt. Vi bodde i Bergen på ett
fyrstjärnigt hotell som heter Parkhotel Rügen.
Nu kommer vi helt mot reglerna att hoppa över spinnandets
sköna konst tills vidare. Vi har nämligen satt upp vävstolen som följde med
Torpet när vi köpte det. Avsikten är att väva nya trasmattor till köket. Det
nya köksgolvet klär inte så bra i gult. Vi tänkte försöka göra likadana
trasmattor som fanns i Kvarsebo men som nu är ganska fransiga och svårlagade.
Att sätta upp vävstol är inte så lätt som man skulle kunna
tro, men med hjälp av Märta Brodéns Vävning
– första boken (LTs förlag, 1978) lyckades Elin och ja pilla ihop den så
den ser ganska riktig ut. Vi letade som
galningar efter upphängningsbrädan till slagbommen. Till slut gav vi upp och
gick ut och tillverkade en ny. När vi kom in igen upptäckte vi en liten extra
planka som redan satt på bommen och det var förstås den vi hade letat efter
hela tiden. Men lite misstag får man räkna med. Jag fick boken av faster
Ingebrit för cirka 25 år sedan då jag vävde mina första trasmattor. Hon var bosatt
i Kisa och höll vävkurser där i många år. Mattvarp har jag skickat efter. Vi ska nu börja med kapitlet
”Varpning, förskedning och pådragning”. Jag har läst igenom kapitlet och det
verkar minst sagt komplicerat. Fortsättning på detta spännande kapitel följer.
Ett foto på lekstugan med blommande schersminbuske får avsluta dagens inlägg.
Spännande med trasmattsvävning! Och att dra på varpen borde ni nog klara av, flinka töser med huv'et på skaft :-) Värst tycker jag det är att dra varpen genom skaften. Jag skäms litet grann, vi har två fina vävstolar i källaren, man borde ta sig själv i kragen...
SvaraRadera