Fler foton

Min dator är jättetrög så jag får ta överföringarna i mindre portioner. Här kommer i alla fall lite fler foton.

Närbild

Frörepa

5 juli – Tid att njuta

Plötsligt exploderar allt i en blixtrande färg- och doftkaskad. Det gäller att passa på att njuta av skönheten så länge den varar. Linets intensiva blå färg påminner mig om visan ”Av alla färgerna de små/är mest förtjusande den blå”..

Vår hörna med gul lök från förra året är också en fröjd för ögat. Den borde förstås ha skördats, men den är så vacker att den får stå lite till. Doften av lök är tilltalande när man skrotar runt i landet. Grönkålen börjar morska upp sig och salladen ser ut att ta sig.

Inspirerad av allt detta satte jag igång med att tillverka en linrepa. Förr om åren har jag suttit och dragit av fröna för hand. Den nytillverkade är väl inget under av skönhet, men jag prövade den på en bunt gammalt lin och det funkade.

Den bok jag läste som från början inspirerade mig att starta linodlingen heter Lin : odla, bereda, spinna av sångaren och trubaduren Bengt Sändh (utgiven på ICA-förlaget 1977). Den innehöll bl a en beskrivning av frörepan. Den är för övrigt trevligt och instruktivt skriven och innehåller många fina bilder.

3 juli – en dust med linmåran

Söndag morgon klockan 10 samlades en tapper skara av linodlarföreningens medlemmar för att rensa den gemensamma odlingen. Årets stora bov i ogräsväg visade sig vara snärjmåra, eller möjligen linmåra (Rubiaceae spurium, som enligt Bo Mossbergs och Lennart Stenbergs Nordiska flora, var vanlig i linåkrar förr. Man kan låta den gå i frukt. Om den då har släta frön är det linmåran.

Odlingen består av flera olika avdelningar som hade hunnit olika långt. En av avdelningarna var ett maskinsått vitblommande oljelin som ska användas till Skansens lindagar. Största delen upptogs av blåblommande spånadslin, också maskinsått i rader vilket underlättade rensningen. Det lin som såddes den 1 juni hade kommit upp, men ganska ojämnt. Rensningen blev ett trevligt arbete i gott sällskap under stimulerande småprat. Det serverades också saft och kaffe med kaka i pausen.

När jag kom hem på eftermiddagen kastade jag mig över min egen odling. Den hade utvecklats med stormsteg, men det hade även ogräset. Först rensade jag gångarna varifrån jag kunde komma åt måra, målla och envisa potatiseländen. Linet hade börjat blomma och räcker mig till höften. Så vackert!