Den 15 september samlades lincirkeln i den nya
föreningslokalen för att repa en del av årets skörd. Det fick barnbarnen hjälpa
till med. Man brer ut en presenning på marken och lägger en sittbräda över två
bockar. Mitt på brädan ligger repan som består av grova spikar som står ganska
tätt tillsammans. Man lossar inte på knippena utan de hänger ihop två och två.
Sedan turas man om att dra en bunt i taget genom repan.
Alla fröna ramlar ner på presenningen där de senare samlas upp.
Sedan ska de krossas. Förra året kavlade jag mina frökapslar på diskbänken, men
man kan också fylla ett örngott och trampa omkring på det. Sedan ska
överflödigt skal och skräp ska blåsas bort. Man kan ta hårtorken om man inte
har för mycket. Oftast häller man en portion från en skål till en annan utomhus
där blåsten fångar de lättare partiklarna och fröet blir kvar i skålen.
Frörepning gör man på årets skörd, för om de får sitta kvar blir det ett
begärligt byte för mott och möss.
Förra årets skörd, däremot, var vid det här laget rötad och
klar för beredning. En bunt av cirkelns lin fanns med och användes för att
demonstrera processen. Även med detta fick barnbarnen till sin stora belåtenhet
hjälpa till. Den här dagen använde vi traditionella handverktyg som bråka,
skäkta och häcklor.
Först bråkades linet, d v s kvarvarande ved krossades genom
att en bunt lades tvärsöver bråkans undre del. Sedan fälldes överdelen ner så
att veden gick sönder. Tågan, däremot, var stark och fin och gick inte sönder.
Därefter skulle skräpet slås bort och det görs med hjälp av
en skäktkniv. Den ser ut som en stor, bred smörkniv. Man hänger linknippet över
en bräda och ”skalar” bort löst skräp med en nedåtgående rörelse. Till slut har
man ett knippe ganska skräpfritt lin i handen.
Då är det dags att gå in till häcklorna, som det finns flera
av med allt tätare sittande metallstickor. Man drar bunden genom den grövsta
några gånger, går vidare till nästa och slutar med den finaste. Då har det
lossnat massor av kortare fibrer ut bunten. Det duger inte till fint lin men
kan t ex spinnas till trädgårdssnöre eller användas av rörmokare som drev för
att täta. Det känns lite hårt när man ser ett rejält knippe lin reduceras till
en, visserligen lång, len och vacker tofs, medan större delen ligger kvar bland
toven.
Barnbarnen har nu berättat om och demonstrerat sina resultat
i sina klasser i skolan.
I helgen repade jag mitt eget lin, årets skörd, Det blev en
syltgryta med ännu inte krossade frökapslar. De ska få stå i solen lite till så
kanske de förhoppningsvis mognar lite mer. Skörden har hängt för torkning i garaget
cirka en månad.