söndag 7 oktober 2012

Söndag 7 oktober, Linberedning



Den 15 september samlades lincirkeln i den nya föreningslokalen för att repa en del av årets skörd. Det fick barnbarnen hjälpa till med. Man brer ut en presenning på marken och lägger en sittbräda över två bockar. Mitt på brädan ligger repan som består av grova spikar som står ganska tätt tillsammans. Man lossar inte på knippena utan de hänger ihop två och två. Sedan turas man om att dra en bunt i taget genom repan.
Alla fröna ramlar ner på presenningen där de senare samlas upp. Sedan ska de krossas. Förra året kavlade jag mina frökapslar på diskbänken, men man kan också fylla ett örngott och trampa omkring på det. Sedan ska överflödigt skal och skräp ska blåsas bort. Man kan ta hårtorken om man inte har för mycket. Oftast häller man en portion från en skål till en annan utomhus där blåsten fångar de lättare partiklarna och fröet blir kvar i skålen. Frörepning gör man på årets skörd, för om de får sitta kvar blir det ett begärligt byte för mott och möss.

Förra årets skörd, däremot, var vid det här laget rötad och klar för beredning. En bunt av cirkelns lin fanns med och användes för att demonstrera processen. Även med detta fick barnbarnen till sin stora belåtenhet hjälpa till. Den här dagen använde vi traditionella handverktyg som bråka, skäkta och häcklor.

Först bråkades linet, d v s kvarvarande ved krossades genom att en bunt lades tvärsöver bråkans undre del. Sedan fälldes överdelen ner så att veden gick sönder. Tågan, däremot, var stark och fin och gick inte sönder.

Därefter skulle skräpet slås bort och det görs med hjälp av en skäktkniv. Den ser ut som en stor, bred smörkniv. Man hänger linknippet över en bräda och ”skalar” bort löst skräp med en nedåtgående rörelse. Till slut har man ett knippe ganska skräpfritt lin i handen.

Då är det dags att gå in till häcklorna, som det finns flera av med allt tätare sittande metallstickor. Man drar bunden genom den grövsta några gånger, går vidare till nästa och slutar med den finaste. Då har det lossnat massor av kortare fibrer ut bunten. Det duger inte till fint lin men kan t ex spinnas till trädgårdssnöre eller användas av rörmokare som drev för att täta. Det känns lite hårt när man ser ett rejält knippe lin reduceras till en, visserligen lång, len och vacker tofs, medan större delen ligger kvar bland toven.

Barnbarnen har nu berättat om och demonstrerat sina resultat i sina klasser i skolan.
I helgen repade jag mitt eget lin, årets skörd, Det blev en syltgryta med ännu inte krossade frökapslar. De ska få stå i solen lite till så kanske de förhoppningsvis mognar lite mer. Skörden har hängt för torkning i garaget cirka en månad.