Måndag 29 augusti, Avbrutit rötningen

Jag har gått och känt på det lin jag lagt ut till rötning. Den 25 tog jag in ett par strån och torkade och tyckte att jag fick av de vedartade delarna ganska bra. Samtidigt såg det ut som om det fanns ”limrester” kvar på själva tågan, så jag beslöt att låta det ligga ett par dagar till. Den 29 augusti tog jag in det och nu tycker jag det känns överrötat. Tågan håller inte ihop utan går av när jag tummar på stjälken. Suck! Nästa år får jag tydligen gå ut morgon och kväll den tredje veckan. Så här såg det ut den 29.

En trevlig upplevelse var det däremot att vara med på Skansens lindagar. Föreningen hade ett eget stånd, där man kunde köpa allt från lintyg, förkläden, lavendelpåsar och buketter av lin med kapslar till småprydnader, änglar, tomtar och kort med torkade linblommor. Där fanns också några sländor och en spinnrock där garn spanns. Jag märkte ett tydligt intresse. Folk frågade till exempel om man kardade lin (vilket man inte gör), och ville veta hur man gör i stället. Det kunde vi delvis visa, eftersom det fanns en häckla att studera på plats. Dessutom fick jag lära mig att man i dag inte väver lin kommersiellt någonstans i Sverige. Det är för sorgligt! Vi som har den rätta jordmånen, gott om plats och faktiskt fortfarande kunskap om hur man gör – varför kan inte någon uppfinningsrik person komma på hur processen skulle kunna förenklas med olika verktyg så att det skulle löna sig? Det finns tydligen utomlands (Frankrike) en viss forskning och en del maskiner.

Det var samtidigt spelmansstämma på Skansen, så det vimlade av vackra folkdräkter överallt och musik strömmade från scener och spontana samlingsplatser. Och solen strålade.

Torsdag 18 augusti, mer ryckning och lekstuga

Linodlarföreningen kallade till samling för att rycka mer lin. Den här gången ryckte vi lin som ska användas för att ta frö till kommande odlingar. Vi höll på cirka en timme och fick ihop en hel del knippen som rasslade trevligt av mognande frö. Vi studerade också det till rötning utlagda linet som legat i mellan två och tre veckor. Det såg brunsvart ut och verkade vara lätt att knäcka utan att fibrerna gick av. Det måste torkas innan man med säkerhet kan bedöma om det är klart. Några strån samlades därför in till torkning.

På hemmaplan provade jag på samma sätt men där gick stjälken av, så nu får det ligga ytterligare några dagar.

Nu måste jag också ta tjuren vid hornen och börja lära mig spinna på riktigt. Det finns några kurser i föreningens regi som jag ska försöka få delta i. Jag äger en spinnrock och en slända, men det jag hittills spunnit liknar mera snöre än tråd. Det är svårt. Dessutom måste jag få spinnrocken lagad. Den saknar bl a en eker i hjulet.

Här kommer fler foton från min egen odling där man ser hur ryckningen gick till.

Dessutom kan jag inte låta bli att lägga ut ett foto från vår nya lekstuga som Elin och jag inrett. Jag vet inte hur barnbarnen kommer att förhålla sig till den, men själv får jag stor lust att servera te där.

Tisdag 9 augusti – rötning av förra årets skörd

Förra årets skörd hade jag förvarat i kallgarage. Som tur var hade inga möss hittat knippena. Jag monterade linrepan över en utbredd presenning och gick till verket. Det fungerade perfekt.

Nu har jag brett ut knippena direkt på gräset bakom hallonhäcken för rötning.

Slutligen skördade jag ytterligare 4 kvadratmeter och hängde upp till torkning. Det blir väldigt mycket lin, mera än jag trodde. Nästa år ska jag nog inte så lika mycket. Men årets lin är jämförelsevis längre och finare, så det är tydligt att det är viktigt vilket frö man väljer – eller får tag på. Förra årets lin kommer ur fröpåsar från en handelsträdgård och kallades spånadslin kort och gott.

Måndag 8 augusti – första rycket

Helgens regn hade inte slagit omkull stråna som jag var rädd för. Jag beslöt att det var dags för skörd. Det ligger en gul färgton över landet och fröna börjar skifta i brunt.

Det var lätt att rycka stråna, särskilt om man drog en aning ovanför ogräset som trots rensning ändå överlevt. En och annan vinda hade klängt sig fast men gick lätt att repa av ”baklänges”. Trots allt tog det cirka 2 timmar att bli klar med första omgången. Som jag lärt mig på kursen lade jag knippena i kors över varann och band sedan ihop dem med några linstrån.

Till slut hängde jag upp dem till tork. Det blev 18 knippen på 4 kvadratmeter.

Fredag 5 augusti, Snart dags för uppryckning – på både det ena och det andra sättet.

Långa, varma dagar har passerat, här på Torpet med alldeles väldigt lite regn. De få millimeter som ändå kommit har gjort att linet vuxit till ansenlig höjd och blommat fint. På morgonen har vi beundrande betraktat de vackert nickande skönheterna. Ett par timmar senare är de borta! Solen tar hårt på dem, men nästa morgon står de där igen med nya krafter. Nu har de vackra blommorna ersatts med mognande kapslar.

Tiden för skörd närmar sig. Jag har varit på föreningens odling och hjälpt till att rycka lin. Man ska inte låta dem stå för länge om det är spånadslin man vill ha. Då kan man ta dem när bladen på den nedersta tredjedelen av stjälken vissnar och faller av. Rötterna är väldigt grunda så det går lätt att få upp dem fast jorden är torr som snus. När man fått en handfull med alla rötter åt samma håll blir det första knippan. Sedan gör man en handfull till, lägger knippena i kors över varandra och binder ihop dem med några tunna linstrån så de formar ett X. De tunna är lättare att böja i den erforderliga knutan. Sedan går det lätt att hänga upp knippena över ett lämpligt staket, gärna under tak, för torkning.

Jag fick också se hur förra årets lin lagts ut till rötning i fina rader, var knippa för sig utbredd direkt på marken. (Av någon anledning kan man inte lägga ut årets lin direkt utan torkning emellan.) Efter någon vecka vänder man på dem så de blir jämnt rötade. Hur länge man ska låta dem ligga är beroende av många faktorer. Nu när det är så torrt händer det nästan inget men när rötmånadsvädret kommer med fukt och regn måste man passa linet och känna på det för att bestämma när det är klart. Det kommer nog att bli den största utmaningen.

Dessutom fick jag tillfälle att studera trevliga prydnader av lin som tillverkats av föreningens medlemmar.