Jag möts av ett blått hav av strålande, blå blommor när jag
på morgonen närmar mig linåkern. Det är bara 11 kvadratmeter, men det verkar
mera när man står där och njuter. De längsta stråna är drygt 90 cm. Ett hörn av
landet ser ynkligare ut. Det är nog där gödseln föll ojämnare. Några strån har vita blommor, men stjälkarna
är inte kortare eller kvistigare så jag vet inte om jag ska knipsa av blommorna
på dem. Odlingen är ju tänkt att ge frö av en ren sort.
I går, när vi kom hem från en kort vandring i Dalarna i Otto
Sebastian von Unges fotspår, regnade det och blommorna var fåtaliga, så jag tror
att det är andra eller tredje blomningsdagen. Kylan i juni har troligen
förlängt växtperioden.
Att missa första blomningsdagen är ju ingen höjdare, men
anledningen till att vi faktiskt gjorde det var alltså vår utflykt till
Särnatrakten i Dalarna, där vi hyrde en jättefin stuga. Otto Sebastian von Unge
levde 1797 till 1849. Han föddes i Västmanland och utbildades till officer men
han kom att göra sig ett namn som författare och konstnär. Hans mest kända bok
heter Vandringar genom Dalarne, som
kom ut 1829. Det finns också ett par volymer om vandringar i Stockholmstrakten
och söder om Mälaren. Många av hans teckningar finns på Dalarnas museum. Han
var kusin med Hugos och Kerstins farfars farfars far.
I volymen om Dalarna hittar man hans teckning av Sveriges
högsta vattenfall, Njupeskärsfallet, som har en fallhöjd på 93 meter och ligger
i Fulufjällets nationalpark. Vi fick en superb guidning av Eduardo från Mexiko.
På kvällen gick vi i skymningen genom gles skog, då vi
plötsligt hörde kulning och inom kort mötte Inga Wall, ägarinnan till
Stenvallens fäbod som varit i familjens ägo sedan slutet av 1700-talet. Där
fanns ett litet timmerhus där Otto Sebastian kan ha övernattat på sin vandring.
http://www.stenvallen.se/
Dagen därpå deltog vi i en älgsafari. Det var ett mycket
stort område som genomkorsades av en inhägnad gångstig. Älgarna var ganska tama
och kom fram till oss när ägaren ropade deras namn och lockade med färskt
björklöv. Den stora älgtjuren Hilbert var en mäktig syn.
Sista dagen gjorde vi en tur till Idre, där vi besteg en av
Nipfjällets toppar. Mäktigt. Victor och Helena klättrade ända upp på Städjan,
dit även Otto Sebastian nådde på sin vandring.
Alldeles före resan till Dalarna dokumenterade jag våra pioner.
Det är verkligen en av våra allra vackraste blommor, praktfull och med underbar
doft. De här sorterna fanns på Torpet när vi köpte det.