Hjärtbladen syns (15 maj)

Helgens regnskurar har varit välkomna. På söndagen rensade vi linåkern från de ogräs vi såg. Vi noterade med tillfredsställelse att hjärtbladen börjat komma upp och tog ett foto som kommer att publiceras så snart jag kan.

Vi passade också på att sätta potatisen, fyra olika sorter med olika egenskaper och städade i jordgubbslandet. Vi satte en ny rad med revplantor. Sättlöken växer och frodas och rabarbern brer ut sig.

Fantastiska dagar i landen (30 maj)

På lördagen var vädret växlande med återkommande skurar och ganska kyligt. Många mygg var det också. Vi konstaterade att linet kommit igång bra och börjat utveckla blad. Det låg som ett grönt skimmer över landet. Vi använde gångarna för att ta bort ogräs, men allt fick vi ju inte med. Det får tas senare.

Vi noterade att potatisen börjat titta upp och att rabarbern fullkomligt exploderat. Den är verkligen vacker. Jag skördade ett antal kilo som ska bli saft enligt moster Majas recept.

Sedan vi konstaterat att linet hade det bra övergick vi till att planera grönsaklandet. I mitten gjorde vi en liten rund rabatt med en ställning för sockerärtorna att klättra på. I den hängde vi ett katthuvud i metall med gröna glaskulor till ögon. Sådana sägs ha använts i klosterträdgårdarna för att skrämma oönskade besökare i landen. Runt ärtorna satte vi en ring med ringblommor.

Vi gjorde gångar som gick ut åt fyra håll från mittrabatten. Landen blev ganska lagom stora och åtkomliga för rensning från gångarna. Vi planterade grönkål, bönor, morötter, smågurka till inläggning, dill, persilja, gräslök, squash och sättlök. Förra årets sättlök ”försvann” under förra årets torka, men plötsligt efter vintern dök den upp och ser jättefin ut. Vi lämnade plats för sallad som jag förodlar för senare utplantering. Bönplantorna täckte vi med duk. Vi satte också plantor av en ny bekantskap, strandkål, som enligt uppgift kan skördas mycket tidigt och smakar nästan som sparris. Spännande.

Som avslutning satte vi överblivna pelargonskott lite här och där i landen. Kanske lockar färgen till sig fler insekter.

Ingen förändring

Efter en vecka med omväxlande sol och regn syntes ingen förändring i linåkern. Hjärtbladen sticker upp men har inte vuxit. Åkern ligger i skugga under morgontimmarna, men solen når dit från klockan 11 och under resten av dagen.

Linodlarföreningen Fransåker i Stockholms Län

Linodlarföreningen Fransåker i Stockholms Län

Sådd

Den 1 maj fick jag lära mig hur lin ska sås. I Linodlarföreningens regi fick ett tiotal deltagare handgripligen lära sig hur jorden bereds, olika tekniker för att så,  hur tätt man ska så, hur fröna myllas ner och hur jorden plattas till för att fröna ska stanna på sin plats.

I dag, med solen strålande från en blå himmel, lagom vind och lagom värme, + 17 grader, försökte jag tillämpa de nyss inhämtade kunskaperna. Elin och jag krafsade igenom jorden och tog bort kvarvarande ogräs. samt krattade ytan jämt.  Vi mätte upp ytan, 4 x 4 meter, som vi markerade med pinnar och uppspända snören.  Mellan varje parti med 4 kvadratmeter såyta gjorde vi en gång för att använda när vi skulle så och senare för att kunna rensa.

Jag hade fått köpa linfrö från föreningen. Det är ett blåblommande spånadslin. Vi delade fröna i 16 lika stora delar fördelade i några av äggkopparna i vår samling.

 Därefter sådde vi varje kvadratmeter för sig, myllade ner fröna i jorden och stampade till jorden.

Efter väl förrättat värv kunde vi, trötta och något ledbrutna, beundra resultatet med eftermiddagssolen i ryggen.

Åkern den 4 maj 2011

Förra årets potatisland, cirka 16 kvadratmeter, ska bli linåker. Jorden är ganska tung med mycket lera, så den var nu hård efter flera veckors torka. Lite fuktighet kom de senaste dagarna. Vi fräste marken ytligt för att mjuka upp ytan och få bort kvarvarande ogräs. Vi gav jorden en omgång gödsel.