Söndag morgon klockan 10 samlades en tapper skara av linodlarföreningens medlemmar för att rensa den gemensamma odlingen. Årets stora bov i ogräsväg visade sig vara snärjmåra, eller möjligen linmåra (Rubiaceae spurium, som enligt Bo Mossbergs och Lennart Stenbergs Nordiska flora, var vanlig i linåkrar förr. Man kan låta den gå i frukt. Om den då har släta frön är det linmåran.
Odlingen består av flera olika avdelningar som hade hunnit olika långt. En av avdelningarna var ett maskinsått vitblommande oljelin som ska användas till Skansens lindagar. Största delen upptogs av blåblommande spånadslin, också maskinsått i rader vilket underlättade rensningen. Det lin som såddes den 1 juni hade kommit upp, men ganska ojämnt. Rensningen blev ett trevligt arbete i gott sällskap under stimulerande småprat. Det serverades också saft och kaffe med kaka i pausen.
När jag kom hem på eftermiddagen kastade jag mig över min egen odling. Den hade utvecklats med stormsteg, men det hade även ogräset. Först rensade jag gångarna varifrån jag kunde komma åt måra, målla och envisa potatiseländen. Linet hade börjat blomma och räcker mig till höften. Så vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar