Plötsligt exploderar allt i en blixtrande färg- och doftkaskad. Det gäller att passa på att njuta av skönheten så länge den varar. Linets intensiva blå färg påminner mig om visan ”Av alla färgerna de små/är mest förtjusande den blå”..
Vår hörna med gul lök från förra året är också en fröjd för ögat. Den borde förstås ha skördats, men den är så vacker att den får stå lite till. Doften av lök är tilltalande när man skrotar runt i landet. Grönkålen börjar morska upp sig och salladen ser ut att ta sig.
Inspirerad av allt detta satte jag igång med att tillverka en linrepa. Förr om åren har jag suttit och dragit av fröna för hand. Den nytillverkade är väl inget under av skönhet, men jag prövade den på en bunt gammalt lin och det funkade.
Den bok jag läste som från början inspirerade mig att starta linodlingen heter Lin : odla, bereda, spinna av sångaren och trubaduren Bengt Sändh (utgiven på ICA-förlaget 1977). Den innehöll bl a en beskrivning av frörepan. Den är för övrigt trevligt och instruktivt skriven och innehåller många fina bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar